torsdag 26 februari 2015

Rånet

John sitter i den skakiga helikoptern och kollar in i ögonen på sina kamrater. Han kan se rädslan inför det som kommer hända. John och hans kamrater ska göra det största bankrånet genom tiderna. Piloten ropar -Två minuter till landing. Dom drar ner sina svarta maskar. John känner redan hur det börjar bli varmt. Han känner hur svetten rinner ner för ansiktet. Dom kollar så att all utrustning fungerar. Deras walkie talkies fungerar. Alla Ak-47or är laddade. Helikoptern landar på taket av banken. Sido dörren öppnas och alla springer ut. John springer för valvet direkt. Dom hade redan bestämda uppgifter och att få upp valvet var Johns. Valvet är stort och svart. Så fort John ser valvet förstår han att det kommer bli svårt att få upp. Men som tur var så fanns bank direktören i närheten. John springer och hämtar honom. Han ligger ner på marken och är ganska så tung. Han vill inte följa med så John får slita. Han ropar på en av sina kamrater att komma och hjälpa honom. Dom får upp direktoren och får honom till valvet. Direktören vägrar fortfarande att öppna så John skjuter honom i knät för att visa allvar. Direktören skriker till och öppnar valvet. Inuti är det som ett hav av pengar. -Hit med väskorna skriker John. En av hans kamrater slänger fram en hög av väskor. John börjar att fylla väskorna med pengar, då hör man sirener på avstånd. Men som tur var hade dom en helikopter som väntade på taket. När alla väskor var fulla så började dom röra sig mot helikoptern. Man kunde höra alla sirener utanför banken och poliser som stod och gapade i mikrofoner. När dom väl kom in i helikoptern igen så starten den inte. Dom försöker igen men den startar inte. Alla börjar få panik och vet inte vad dom ska göra. Så dom springer in i banken igen och håller gisslan.

Efter några timmar ringer det på en telefon i banken. John går fram och svarar. I andra änden hör han en polis som frågar vad dom vill ha. John svarar att dom vill ha en skåpbil och att alla poliser ska bort från platsen. Polisen säger att dom kan fixa det men det kommer ta några timmar. Så John och hans kamrater stänger in gisslan i ett rum och vaktar alla ingångar till banken. Samtidigt är piloten på taket och försöker få igång helikoptern men det går inte bra.


Efter några timmar så kommer det en skåpbil fram till ingången. Den backar upp mot dörren. Poliserna försvinner från platsen tror dom. Men egentligen så gömmer dom bara sig runt hörnet på byggnaden. När John och hans kamrater springer ut för att hoppa in i bilen så kommer poliserna fram. Dom börjar att skjuta mot dom. En av Johns kamrater blir träffad i brösten och faller ihop. Dom springer in mot banken igen för att ta skydd.  John känner verkligen att svetten rinner. Han är nervös. Detta var inte enligt planerna och han visste inte vad dom skulle göra nu. Dom satt inne på banken med en kamrat som låg död utanför. Piloten hade sprungit upp på taket igen och testade att få igång helikoptern. Han sa att han kunde fixa det men det skulle ta en stund. Så John och hans andra kamrater stod redo med sina laddade ak-47or ifall polisen skulle storma banken. Men dom var nästan helt säkra på att polisen inte skulle göra något då dom hade gisslan inne i ett rum på banken. John hade aldrig dödat någon i hela sitt liv och vill helst att det skulle fortsätta vara så. Han behövde bara pengarna för att kunde betala av skulderna han hade till sjukhuset för hans sons nya hjärta. John och hans son var ensama och John skulle inte kunna leva utan honom så han gjorde allt för att överleva och få pengarna för att kunna betala för hjärtat.


Efter några timmar när alla var trötta så hörde man hur helikoptern startades på taket. Så alla tog varsin väska med pengar och sprang upp till den. Då hade redan piloten lyft för att lämna kvar hans kamrater. Så John och dom andra hade ingenstans att ta vägen. Dom hade alla pengar förutom en väska som piloten hade tagit men ingen flyktväg. Att det skulle gå såhär dåligt hade inte någon förväntat sig. John slängde ifrån sig sin väska och vapen. Skrek fula svordomar och var förbannad. Sen kom han på en ide. Så han tog sin Ak-47a och gick ner och hämta en gisslan. Han tog Ak-47an och riktade den mot gisslans huvud och gick utanför banken. Han ropade till polisen att om det inte skulle vara en bil och inom en timme så skulle folk börja dö sen backade han tillbaka in i banken. Efter 45 minuter så hörde man en bil tuta utanför och en polisman springa ifrån bilen. Denna gången skulle det inte hända som sist. Så dom tog alla varsin gisslan och hade ak-47an riktat mot huvudet på dom. Dom gick ut mot bilen och ropade till polisen ifall dom försökte med någonting så skulle gisslan dö. Dom satte sig i bilen och kastade iväg gisslan. Dom körde med full fart från banken. Dom hade precis tagit 13 miljoner kronor. Dom delade detta på 4 så alla fick 3.25 miljoner var. Detta räckte gott och väl till att betala skulderna för hans son.


Några veckor senare så knackade det på dörren hos John. När John öppnade så stod det poliser utanför som arresterade John för rånet som han hade gjort. Hans son Melker fick bo hos en fosterfamilj medans John hade 11 år i fängelset. Efter 11 år i fängelset när John hade avtjänat sin straff skulle han åka och träffa sin son. Men hans son var såpass liten när John åkte in så han kom inte ihåg honom. Melkers fosterföräldrar trodde det var någon galning som försökte prata med Melker. Så dom tog Melker och gick därifrån. John blev förbannad och kollade upp var Melker och hans fosterföräldrar bodde. Han planerade att hämta tillbaka Melker. När han knackade på dörren så öppnade Melkers fosterförälder. Han sa att John inte hade något att göra med Melker längre. Att det inte var hans son. - Jag betalar vad du vill sa John. -Nej, vi behöver inga pengar så gå nu härifrån jag ringer polisen. John vände sig om och blev ledsen. Han gick sakta lunkandes mot bilen. John tyckte de kändes som dom längsta 10 meterna i hans liv. När John kom hem tog han några tabletter som låg i badrummet och öppna en flaska whisky. Han somnade efter några timmar och vaknade aldrig upp igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar